KBT mot afrofobi
För sex år sedan kom jag för första gången i kontakt med ordet afrofobi. Jag skrattade lite åt det, för jag var naiv nog att tro att det inte förekommer fobi specifikt mot afrikaner i Sverige så här långt in på tjugohundratalet. Men det var inget skämt.
Ett exempel på detta ser man i Oprahs intervju med före detta kungligheterna Meghan och Harry, där Meghan berättar om vilken otrolig rasism hon utsätts för av medier och privatpersoner, på grund av att hon är "färgad". Själv tänker jag inte ens på att hon är färgad, inte heller att Kamala Harris är det. När min kollega, född i Egypten, skojar om att hon är "blatte" blir jag förvånad, för jag tänker inte på henne som egyptier eller flykting. Jag ser henne endast som en svensk som kan arabiska på grund av hon är född i ett arabisktalande land. Eller egentligen ser jag henne inte ens som svensk utan bara som människa, för länder och nationalitet är faktiskt inte viktiga för mig.
Tyvärr är afrofobi är ytterst aktuellt fortfarande år 2021. Jag har sett många exempel på det sedan jag hörde ordet första gången. Jag tycker dock att ordet låter för överslätande, lite som att man inte kan hjälpa att man har fobi mot människor som är födda i ett afrikanskt land. Tänk dig följande samtal:
- Jag är rädd för spindlar, har du någon fobi?
- Ja, jag är rädd för afrikaner.
- Då kan jag verkligen rekommendera KBT. Man får utsätta sig lite i taget för det som man är rädd för. Så i ditt fall handlar det kanske om att du först får se en bild på en afrikan. Sedan får du vara i samma rum som en afrikan och till slut kommer du kan kunna krama en afrikan utan att bli rädd.
- Usch, det låter helt omöjligt att kunna genomföra.
Afrofobi är fel ord, kalla det för vad det är: rasism.
Igår vann en människa Melodifestivalen. Man kan placera den människan i en mängd olika fack: sångare, afrikan, kongoles, man, tonåring, gymnasist, flykting, svensk, smyckesälskare och så vidare. Jag önskar att endast en av dessa saker skulle vara viktig i det här sammanhanget; nämligen att det är musiker med vacker röst och med en stark låt. Punkt. Men så långt har vi alltså inte kommit än i människans utveckling.
Och eftersom jag är övertygad om att det finns folk som retar sig på att en flykting från Kongo-Kinshasa, som är klädd i smycken och med klackar på skorna, vinner en svensk tävling, så är jag oerhört glad att han ska representera Sverige i Eurovision Song Contest. Tusse står för det Sverige jag vill ha. Ett land där alla är välkomna och där man får vara den man vill.
