Häromdagen skulle en kollega och jag lotta om vem av oss som skulle få möjlighet att åka på en fortbildning i Örebro i vår. Vi ville båda åka och tyckte därmed att en lottning var rättvis. Min kollega skrev våra namn på varsin lapp och bad mig sedan att dra en av lapparna. Jag kunde inte låta bli att blunda och be högt till gud: "Käre gode gud, låt mig dra rätt lapp så att jag får lov att åka till Örebro", sade jag högtidligt. Sedan valde jag lapp och... det stod min kollegas namn på den. Då sade jag till mina två kollegor som befann sig i rummet: "Detta är antingen ett bevis på att gud inte finns eller på att han inte tycker om mig". Kollegorna skrattade så att de nästan grät! Till saken hör att de båda är kristna, men de gillade mitt skämt, vilket gjorde mig väldigt glad. Det är inte alla som klarar av att man skojar om gud. 

 

Det här att tro att saker och ting händer för att gud ligger bakom... kan det möjligen bero på att man ser det man vill se? Om du har sökt en massa jobb och varit på flera intervjuer, men inte fått något, beror det då på att gud har stängt de dörrarna och inte vill att du ska jobba där? Och när du senare får en anställning, beror det då på att gud har gett dig jobbet? Kan det inte istället bero på att du först inte fick något jobb för att du helt enkelt inte hade samma utbildning, erfarenhet eller trevliga personlighet som någon annan (som fick jobbet) hade? Och när du fick jobb, kan det inte ha berott på att du var den som var mest kvalificerad av dem som sökte? Att ge gud äran, när det faktiskt var du själv som hade fixat så att du fick som du ville, det kan jag tycka är lite oschysst mot dig själv. 

 

Eller folk som har träffat världens underbaraste livskamrat och säger att de är menade för varandra, hur tänker man där? Säg att det är meningen att jag ska gifta mig med herr A. Gud kanske till och med att har bestämt det. Men tänk om herr A inte har lyssnat på gud, utan redan har gift sig med en annan kvinna? Då faller ju hela systemet. Det var meningen att jag skulle gifta mig med herr A, men nu får jag nöja mig med herr B istället. Och herr B skulle ju egentligen gifta sig med fru B, men nu har jag sabbat alltihop. 

Jag tror inte att någon gud styr allt som sker och jag tror inte heller på något sorts öde. Jag tror inte att saker och ting är förutbestämda. Men bara för att jag inte tror på gud, betyder det inte heller att jag tror att saker styrs av en slump. Nej, det finns alldeles logiska och självklara förklaringar bakom det mesta. Vi får jobb på grund av en massa olika anledningar, vi står utan jobb på grund av en massa andra anledningar. Vi träffar människor som vi börjar älska, men det betyder inte att vi är födda för att älska en viss person. Det är inte något som är förutbestämt, det är istället något som sker för att våra vägar korsas (inte på ett magiskt himmelsk sätt, utan på ett alldeles naturligt sätt) och för att vi just då attraheras av varann. 

Så för att återgå till lappen om fortbildningen. Det var knappast gud som låg bakom att min kollega får åka till Örebro och inte jag. Jag hade 50 % chans att dra min egen lapp, men nu blev det inte så. Och det är grymt skönt att slippa fundera över varför gud inte ville att jag skulle åka dit. Och jag hoppas att min kollega kommer att få en fantastisk dag i Örebro! 

 

Rosi