Detta är en fortsättning på gårdagens blogginlägg. 

 

Andra gången jag reste till "det heliga landet" hade det gått 32 år och jag hade gått från kristen till ateist. 

 

Den här gången var jag inte ett dugg intresserad av var Jesus eventuellt hade gått eller inte. Istället var jag intresserad av alla religiösa människor som bor i landet och samspelet mellan de tre största religionerna. Eller rättare sagt, bristen på samspel. Både judar, kristna och muslimer hävdar att tempelplatsen är deras. Just nu ligger det två moskéer på den plats där ett judiskt tempel har legat och jag vet kristna som vill riva moskéerna och bygga ett nytt tempel där. Kristna som hävdar att Jesus inte kan komma tillbaka förrän templet är upprättat igen. Andra menar att Klippmoskén ÄR det tempel som behövs för att Messias ska komma. Men jag kan för mitt liv inte begripa hur en plats kan vara helig. Det förstod jag inte ens som kristen. 

 

Vi var inne i Gravkyrkan, där Jesus påstods ha blivit korfäst och begravd. Inne i kyrkan finns en sten där Jesus ska ha blivit svept efter sin död. Den stenen är alldeles oljig och fullt av människor omringade den för att försöka ta på den och lägga sina pannor mot den, för att få någon sorts välsignelse. Jag blev så illa berörd, att människor kan tycka att en sten med olja på är något så livsomvandlande. Kön in i själva graven var galet lång och hela stället kändes bara som ett stort jippo. 

 

Jerusalem är en vacker och mysig stad, med trånga gränder i gamla stan och massor av små, små affärer som säljer allt möjligt krimskrams. Jag gillar staden. Men man delar också upp staden i kristna, muslimska och judiska delar. Jag pratade med en handelsman i en kristen del av gamla stan som sa att affärerna går dåligt där. Folk handlar bara i de muslimska kvarteren, hävdade han. 

Och jag kunde inte låta bli att tänka att detta är helt sjukt! Att man delar in staden efter vilken religion man har. Att man bygger osynliga murar mellan varandra. I dessa religioner där man säger att kärleken är störst  av allt och att vi ska älska varandra. 

 

Man delar inte bara upp folk i tre religioner, man delar dessutom upp folk inom religionerna. Ortodoxa judiska barn går till exempel inte i samma skola som andra judiska barn. Man placerar folk i fack in absurdum! Tänk bara på muren, där man stänger in palestinier för att israelerna tycker att hela området enbart är deras land...

Men tack och lov spirade också hopp här och där. I Hand in hand school (som jag har skrivit om här tidigare) går muslimska och judiska barn tillsammans i samma skola. Något som jag som svensk tycker är självklart, men i Jerusalem är det en stor sak. The parents circle (som jag också har skrivit om) är en organisation för både israeliska och palestinska föräldrar som har förlorat barn i terrordåd. Där spelar det ingen roll vad man har för identitet, man är vänner över gränserna. 

 

Israel är ett vackert land, rent och fint. Det finns fantastiska människor där som verkligen jobbar för fred och för att inte dela upp människor i fack. Men över lag så är det ett land där politiken och religionen fullkomligt har förstört människors liv. Ett land där hat kan frodas från spädbarnsåldern. Och ett sådant land vill jag inte lägga mer pengar på. Jag sa när jag var 13 år att jag aldrig skulle resa tillbaka dit. Jag säger samma sak nu. Jag kommer aldrig att resa tillbaka dit, för Israel överlag delar inte den människosyn jag har. 

Men man ska aldrig säga aldrig. Om gud vill, så kanske jag kommer tillbaka någon gång... =)

Rosi