Min unge muslimske kursdeltagare stod i ena hörnet av klassrummet och talade engagerat med eld i blick. Vi hade värderingsövningar, som jag haft så många gånger som folkhögskolelärare. Jag älskar att ställa påståenden medan kursdeltagarna får ställa sig i olika hörn av klassrummet beroende på om de håller med om mitt påstående eller inte. Jag har aldrig väjt för de svåra frågorna och ibland har jag fått gjuta olja på vågorna när det har hettat till för mycket. 

Påståendet som fått igång min muslimske elev löd: "Kvinnor ska inte arbeta". I stort sett alla andra hade ställt sig i hörnet "Håller inte med". Men inte han. 

Han fortsatte: "Jag älskar min fru och jag visar min kärlek till henne genom att hon slipper arbeta. Jag kämpar för hennes skull. Förstår du vad jag menar, Rosi?"

Jag svarade: "Ja, jag förstår".

Han: "Så du håller med om det jag säger?"

Jag: "Nej". 

Jag såg hur luften gick ur honom, för han ville så gärna ha mig på sin sida. Jag sa att det han sagt lät väldigt fint, men att jag anser att kvinnor ska jobba och sedan räknade jag upp alla argument för detta. 

Min kursdeltagare och jag tyckte helt olika, men jag lyssnade på honom och därmed kunde han lyssna på mig. 

Jag tror att detta är avgörande för en bättre värld, att vi lyssnar på varann även om vi inte håller med varann. 

Det är så lätt att döma andra för att vi inte förstår dem. Jag trodde förr att alla muslimska män som inte lät sina fruar jobba förbjöd dem på grund av elakhet. Men min elev fick mig att förstå att hans handlingar kom utifrån kärlek och omsorg om sin fru. 

Därmed har jag inte sagt att jag tycker att han har rätt. Jag fortsätter att berätta min syn på jämställdhet nästan dagligen i mitt klassrum. Jag vill göra något åt den unkna kvinnosyn som finns såväl hos t ex vissa araber som hos vissa svenskar, istället för att bara säga att alla araber har fel och sedan slänga ut dem ur Sverige. 

Och genom att jag lyssnar på dem och försöker förstå dem tror jag att jag har lättare att nå fram till dem. Jag vet bara hur jag själv fungerar. Om någon lyssnar på mig och visar respekt för mig så är jag villig att byta åsikter om den andre lyckas övertyga mig. Men om vi skriker att vi måste förbjuda hijab, tvinga män och kvinnor att skaka hand (som om det är min rättighet att alla måste skaka hand med mig oavsett om de vill eller inte) och förbjuda bön på arbetstid i förebyggande syfte utifall att någon får för sig att springa och be fem gånger om dagen (utan att ens känna till att bara en av islams fem böner infaller på kontorstid) så kommer vi aldrig att nå fram till dem vi vill förändra. 

Min mycket kloke och fina vän Mubarik har föreslagit att han ska starta en kurs om hijab genom ABF till hösten. Detta efter att jag hade frågat honom varför hans släktingar inte hade några sjalar på sig på en bild han visade från 80-talet, medan hans kusiner har hijab idag. Frågan är brännande och infekterad, men jag frågade inte för att jag vill sätta dit min vän, utan för att jag har en ärlig och nyfiken önskan att förstå. Jag gillar inte tanken bakom hijab, men jag når inte fram till människor om jag inte förstår varför de gör som de gör. 

Jag tror på att samtal och att man lyssnar på varann är avgörande för att få en människa att våga tänka annorlunda. Jag vill inte sticka under stol med att jag ser många negativa saker både i islam och kristendom, ändå har jag många vänner och arbetskamrater som både är kristna och muslimer. Jag kan bli arg och tycker definitivt att mycket är fel inom olika religioner, men vi måste också förstå och respektera andras val. 

Jag har träffat kvinnor som tvingats ha hijab i Iran. Jag har säkert kvinnor i mitt klassrum som egentligen inte vill bära hijab, men måste. Men lösningen är inte att förbjuda hijab, för vad händer med dem som blir tvingade att bära den, tror ni att deras män kommer att säga: "Oj, nu är det förbjudet att ha hijab, varsågod min fru, nu kan du gå ut barhuvad"? Nej, dessa kvinnor kommer istället bli inlåsta i sina hem och inte få gå ut alls, inte få möjlighet att gå på sfi och bli självständiga. På så sätt drabbas de som vi vill rädda ännu mer. Så frågan är inte svartvit, den är mycket mer komplex än att bara förbjuda sånt vi inte gillar. 

Och jag har kollegor som alldeles själva valt att bära hijab, självklart ska de få göra det om de vill det. Att styra över folks klädval känns oerhört 1939. Det gäller både religiösa och ickereligiösa. 

Rosi