Lägenhet 1D

Klockan 9.03

Sofia är sjuk. Hon har inte velat erkänna det ens för sig själv, men idag måste erkänna sig besegrad. I alla fall för tillfället. Hon brukar aldrig vara hemma från jobbet, inte ens när hon fick cancerbeskedet för några månader sedan. Hon hade fortsatt att jobba stenhårt, precis som alltid. Det fanns inte på kartan att hon skulle stanna hemma ens för en sådan sak. 

Hon var glad över sitt jobb i en modebutik och fanns alltid till hands för sina kunder och kollegor. Hon ordnade after work och fester för sina arbetskamrater för att stärka gemenskapen. Hon drömde om att komma vidare i karriären, men saker och ting satte käppar i hjulen för henne hela tiden. 

Och så kom dessutom cancerbeskedet. Det hade varit en chock, hon var ju så ung. Hennes fru hade stöttat henne så klart, men hon fick panik över tanken att hon kanske redan skulle dö. Hon som inte hunnit med någonting i livet. De hade inte hunnit skaffa barn än, de hade inte hunnit få en stabil ekonomi, de hade bara hunnit resa till de nordiska länderna tillsammans än så länge. Hon hade inte kommit så långt på jobbet som hon hade önskat. Det fanns så mycket kvar i livet att upptäcka. 

Men idag orkade hon inte ens gå upp ur sängen. Hennes fru hade kysst henne  när hon gick på morgonen och sedan hade tystnaden fallit tung över lägenheten. 

Nu ligger hon här i sängen och sörjer den dag som kommer att gå förbi utan att ta henne med.