Jag har aldrig förstått grejen med könskorrigering. Har aldrig förstått att en person kan känna att hen har fötts i fel kropp. För jag känner mig varken som kvinna, man eller något annat, jag känner mig som en människa. Jag vet inte hur det är att vara en typisk kvinna eller att vara en typisk man. Hur känner en att en är en kvinna, egentligen? Är jag inte samma person oavsett hur min kropp ser ut? (Att vara kvinnlig eller manlig är däremot en annan sak). 

Jag förstår att det däremot kan vara jobbigt att bli behandlad som en man, om en anser sig vara kvinna. Att någon vill göra en könskorrigering för att i högre grad motsvara omgivningens förväntningar. Men då är det ju inte mig det är fel på, då är det ju omgivningen som behöver fundera på hur de ska bete sig. Det ska väl inte spela någon roll om jag är kvinna, man eller något annat, hur du bemöter mig? 

När vår äldste son låg i min mage förklarade jag för en vän, varför jag så gärna ville veta vad det var för kön på vårt barn. "Jag vill veta könet för jag vill veta vem som ligger där inne", sa jag. "Bara för att du vet könet, vet du väl inte vem som ligger där inne för det?" frågade min vän. Och det hade hon ju förbaskat rätt i. Könet säger ju ingenting om personligheten. 

 

Så egentligen tycker jag inte att könskorrigeringar är något som skulle behöva finnas, för det handlar mer om omgivningens bemötande än om hur personens kropp ser ut. 

 

Men...

 

Nu är det så att det finns en del människor som mår väldigt dåligt i den kropp som de har fötts med. Jag känner minst två personer (jag känner säkert fler, fast jag inte vet om det) som har genomgått könskorrigeringar. Och det har inte varit något som har varit lätt för någon av dem. Det är ingen nyck, de har båda kämpat med tankarna kring sin identitet och fått gå i psykologsamtal för att få genomgå operationen. Och även om jag aldrig har varit i deras skor, eller i fel kropp, så måste jag självklart respektera deras beslut. De har båda hittat sig själva genom operationen och de lever de liv som de själva vill. Den ena berättar öppet om sin könskorrigering, den andra vill inte prata om det. Det är få som vet om att mannen de ser framför sig, föddes som kvinna. Och det angår inte någon. 

Så nästa gång du inte förstår varför någon gör något som du själv inte tycker är viktigt, fundera ett varv till. Jag känner många som dömer andra för att de inte lever ett "rätt" liv. Men vi har ingen rätt att döma, även om vi inte förstår. Jag kan tycka en massa saker om folk, men jag behöver inte nödvändigtvis berätta det för dem. 

Jag har medvetet varit provokativ med min rubrik på det här blogginlägget. Ni som klickade er hit för att ni håller med om rubriken, ni har nog blivit lite besvikna nu. Ni som klickade hit för att sedan kunna skriva en arg kommentar om att jag har fel, kanske kan andas lite lugnare nu. Och ni som klickade på länken för att ni inte hade något annat att göra, hoppas att ni inte kastade bort er tid på att läsa mitt inlägg. 

Till sist: det heter inte könsbyte, för personen byter inte kön. Det är en korrigering. Eller som den ena av mina bekanta som har genomgått operationen, kallar det: könsbekräftelse. 


Rosi