Lägenhet 2B 

Klockan 06.55

Soraya tar av sig sin jacka och hänger upp den under den gamla hatthyllan som inte bytts ut sedan huset byggdes. Hon tänker på grannkvinnan som hon precis mötte i trapphuset. Hon såg trött och ledsen ut. De brukar alltid hälsa, men de har aldrig pratat med varandra. Soraya vet att det bor en man och en tonårig dotter i lägenheten också, men hon vet ingenting annat om dem. 

Hon är behagligt trött efter nattens jobb. Hon sätter sig vid köksbordet och tar en kopp kaffe. Äntligen har hon uppnått sin dröm att få jobba som undersköterska. Hon kan nästan inte fatta hur lång tid det har tagit för henne att komma hit. 

Hon tänker tillbaka på sin uppväxt i Syrien. Hon hade turen att kunna gifta sig med Ali, som tyckte att det var självklart att hon skulle få utbilda sig och jobba om hon ville det. Så hon läste ekonomi på universitetet när de var nygifta och fick så småningom jobb på en bank där hon stortrivdes. 

Men kriget gjorde att Ali och Soraya inte kunde stanna i sitt älskade Syrien. Hon ville inte på något sätt lämna Damaskus med de gamla caféerna och smala gatorna där det doftade av kryddor och kaffe. Men hon insåg att de måste. Så de hade tagit sig till Sverige och börjat ett nytt liv.

Hon hade lätt för att lära sig det nya språket, hon klarade sfi snabbt och kunde sedan läsa in undersköterskeutbildningen på Komvux. Hon hade gärna jobbat på bank i Sverige också, men det verkade helt omöjligt att få jobb för det hon var utbildad för. Och hon gillar att jobba med människor, så undersköterska kändes som ett naturligt val. 

Soraya häller ut det sista av det kallnande kaffet. Tvättar av sig och går in i sovrummet. Där sover fortfarande Ali lugnt och stilla i sängen. Soraya kysser honom på kinden, kurar ihop sig bredvid honom och somnar.