Lägenhet 5B

Klockan 19.05

Vid  skrivbordslampans sken sitter hon och skriver. Hon har nästan blivit beroende av att skriva dagbok, för att få ner sina tankar. Hon jämför dagboken med ett "minnessåll" som JK Rowling beskriver i sina böcker om Harry Potter. Professor Dumbledore flyttar över sina minnen och tankar i en skål och han och Harry gör små utflykter i det där minnessållet då och då. Precis likadant är det med hennes dagbok. Hon låter tankarna rinna via blyertspennan ner i boken, så att hon kan släppa allt hon funderar över. Och ibland går hon på promenad, bland de handskrivna sidorna, i den läderinbundna skrivboken. Hon simmar bland minnen och hoppar jämfota mellan tankar. 

Hon är trött, men mår innerligt bra. Det är nu åtta år sedan hon lämnade sin tro och kom ut som ateist. Hon hade trott att hennes liv skulle bli tomt och meningslöst, för det hade pastor Pierre sagt. Men hon hade varit villig att ta den risken. För hon kunde verkligen inte tro på någon gud längre.

Men istället för att drabbas av meningslöshet, hade hennes liv fyllts av färger och nyanser. Det var som en omvänd frälsningsupplevelse: hon kände lugn och allting föll på plats. Visserligen hade det inneburit en lång tid av bearbetning och sorg att lämna allt det som varit hennes liv, hennes identitet. Men nu är hon igenom och hon är tillfredsställd med den tillvaro hon skapat sig, utan att behöva be till Jesus om hjälp. Hon har fixat detta på egen hand. 

Lena ler för sig själv, där hon sitter och skriver.