Våning 5

Lägenhet 5A

Klockan 17.00

- Nej, tack, jag är inte intresserad. 

Marcella slänger igen dörren rakt i ansiktet på den slipsförsedda mannen och går tillbaka in i köket. 

- Vem var det? frågar hennes bror José från vardagsrummet. 

- Ingen.

Marcella börjar ta itu med disken. Hon stoppar in tallrikarna efter middagen i diskmaskinen och torkar av bänken. Plötsligt tornar José upp sig i dörröppningen. 

- Vem var det, frågade jag. 

- Äh, det var bara en dammsugarförsäljare, svarar Marcella medan hennes blick flackar mellan hennes bror och golvet. 

- Dammsugarförsäljare? Hah! Jag tror att det var en av dina killar igen.

En ilning av rädsla rinner längs Marcellas ryggrad. Marcella backar in i hörnet mellan kylskåpet och fönstret och håller värjande upp händerna. Hon vet vad som ska komma. Ända sedan pappa dog har det varit så här. José har ansett sig ha ett särskilt ansvar för henne och han kan inte tåla att hon överhuvudtaget tittar på en man, inte ens om det är i kassan på ICA eller en klasskompis. Han är husets överhuvud nu och bestämmer både över Marcella och deras mamma.

Men pappa var inte sådan. Han älskade att vara med Marcella och lärde henne allt han kunde. Med honom fanns det dans och musik i hemmet. Nu finns bara förtvivlan och sorg. 

José höjer knytnäven mot hennes ansikte. Så kommer första slaget.