Torsdag i november. En novell i 24 delar, av Rosi Hageberg 2022. 

 

Lägenhet 3D

Klockan 14.32

Nioårige Ludvig har nyligen fått en alldeles egen nyckel till familjens lägenhet. Han är överlycklig över att få gå hem själv från skolan, hänga upp sina kläder ordentligt på en krok och gå ut i köket och dricka ett glas O’boy. Äntligen slipper han vara kvar på fritids och gömma sig på toaletten tills mamma kommer och hämtar honom. 

Han tycker bäst om att vara ensam. Han har inget behov av att ha kompisar, men mamma blir så orolig över att han inte leker med andra barn. Han mår istället som bäst när han får sitta med näsan över en bok och läsa om rymden. Men för att göra mamma och pappa glada så brukar han ibland hitta på att han har varit med kompisar i skolan. 

Ingen annan av hans klasskompisar är intresserade av rymden längre. De säger att sånt är för småbarn och vill hellre prata om vilken nivå de är i sina dataspel. Ludvig tycker det är svårt att förstå sig på andra. Hur kan andra fatta när någon är arg eller ledsen till exempel? Det verkar som att alla kan läsa andras tankar, men han kan inte det. Helt plötsligt kan mamma eller fröken bli arga på honom, helt utan förvarning, medan andra verkar veta när någon kommer att bli arg. 

Han fattar inte heller hur världen hänger ihop riktigt. Det enda som är riktigt verkligt för honom är rymden. Han försöker ofta febrilt förstå hur saker hör ihop, men kan inte komma på något annat sätt än att saker som har samma färg måste ha ett samband. Solen, gulsippor, badankor och bananer måste ha något gemensamt eftersom de har samma färg. Livet är så komplicerat, men alla andra verkar förstå hur allting fungerar. 

Ludvig tar en klunk O’boy till och lutar sig över sin rymdbok.